dinolino

Igår var JC ute och drack, så han fick sova ut till 11.00 idag. Det var en rejäl sovmorgon det! Annars brukar vi ju gå upp typ 06.30. Då står lillan i sängen och är hur pigg som helst och vill ha sin välling. "Mmmmaaa mmmaaa" säger hon då. Det betyder mat mat NU!! Ja, då är det bara att masa sig upp och ta upp henne och mysa lite i vår säng och sen gå upp och göra välling.

Vad står på agendan idag då?

Klockan är 12:37 och Yasmine sover middag.
Vi ska till Mia och Villemo och göra pannkakor med sylt och grädde... MUMS!!

Nu ska jag duscha och klä på mig. Skriver mer ikväll.

oooohooo... Yasmine traskar runt för fullt nu. Det är så himla kul! Det här har jag längtat efter länge. Hon går mer och mer för varje dag som går. Det är så gulligt att se hennes små rultiga ben "datta" omkring, med händerna ovanför huvudet för att liksom hålla balansen. Hon tycker att det är jättekul och verkar jättemallig. Sen gillar hon när man liksom ska busa med henne och jaga henne. Asså, inte hetsjaga, men så att hon får springa och gömma sig. Då skrattar hon så hon kiknar...
Tänk er själva liksom, att vara beroende av mamma och pappa för att ta sig fram gåendes och helt plötsligt kan göra det på egen hand. Det måste kännas jättespännande och skönt för henne. Inte konstigt att hon verkar mycket nöjdare och gladare.

Men det här med tandsprickning håller ju på än. Ibland är hon jättegrinig och kinkig och ibland märks det inte alls. Inatt vaknade hon hela tiden och hade ont. Vi tog upp henne till vår säng till slut, men inte ens där kunde hon sova. Usch, vilken jobbig natt!

Igår var vi iväg och införskaffade ett par skor till Yasmine. Hennes första skor som hon kan gå i... Ååhhh... Såååå roligt!

Asså, jag måste bara få svära lite FY FAAAN!! Yasmine får fler tänder och det är verkligen ett helvete... Hon har ju givetvis skitont och därför skriker hon hela dagarna och även på nätterna. Hon verkligen vrålar, så ont har hon stackaren. Hon är jättegrinig hela tiden och gråter och får utbrott för minsta lilla. Det är jättejobbigt... Tandsprickning är en period som inte alls är rolig för varken henne eller oss. Jag har provat att ge alvedon, men det verkar inte som att det hjälper värst mycket.
Jag hoppas att tänderna kommer fram snart. Men då är det ju bara att vänta tills det är dags igen...

I onsdags var jag och Yasmine på sopplunch på öppna förskolan. Det var kul att träffa lite andra mammor och barn, men Yasmine var superblyg ha ha... Hon gömde sig mellan benen på mig och ville absolut inte visa hur duktigt hon kan gå.. Hon verkade tycka att det var hur hemskt som helst att gå runt och kolla själv. Det var fort tillbaka till mammas trygga famn så fort nån ville komma fram och hälsa. Vad rolig hon är min lilla tjej.
Det är nog mycket mitt fel att hon är så blyg. Jag måste nog gå dit lite oftare så att hon vänjer sig med massa högt ljud och barn som springer omkring och leker. Då kanske hon blir lite mer modig och van. Hon börjar ju trots allt dagis den
4:e maj, lika bra att vänja sig.

Härom dagen var det ju jättefint väder med sol och vårluft... Idag är det typ snöstorm. Kan inte våren komma för att stanna?

Japp, här går vi lite i full fart...                                                                och så ramlar vi....

Yasmine sover jättebra i spjälsängen fortfarande... Känns så skönt!! Det var en natt som hon vaknade hela natten och skrek. Vi trodde att det var ett "återfall", som en del kan få när man precis har vant en bebis/barn att sova i egen säng, men nu är jag nästan helt säker på att hon hade ont... Jag tror att hon får fler tänder. Herre Gud, det har ju precis kommit fram två gaddar där uppe... Ska hon redan får fler tänder? Så tätt? Ååååhhh... Stackars liten.

Igår den 22 mars så kan jag glatt berätta att min lilla tjej äntligen tog modet till sig och går på egen hand!! Att gå har hon kunnat länge, men hon har liksom inte vågat långa sträckor. Hon ville mest hålla i handen. Det kändes väl säkrast så :) Men igår så helt plötsligt släppte hon taget och traskade omkring på egen hand. Åh, vilken stolt och lycklig mamma jag är!!
Det var så härligt att se att jag fick glädjetårar...
Det var JC och Mia som lekte med henne här hemma. Hon gick fram och tillbaka mellan dom... och sen helt plötsligt gick hon bara förbi Mia och in i vardagsrummet på egen hand. Vi bara VA?? Vad hände?? Det var som om ingenting hade hänt. Hon verkade inte bry sig det minsta, precis som om hon alltid hade kunnat gå. Hon såg mer ut som att "vad glor ni på? Det vet ni väl att jag kan gå?". Ha ha ha!!
Ja, mitt hjärta, det vet vi. Vi väntade bara på att du skulle våga själv.























Igår var vi och hälsade på ute hos Larsa krut, far min, en sväng. Sabina var där och tvättade, i vanlig ordning och Yasmine var alldeles tokig i sin moster och sin morfar. Dom två plus hennes farmor och farfar är allra roligast i hela världen just nu.
Och min pappa
tycker att det är underbart roligt att vara morfar! :)











I lördags hade vi myskväll jag, Sabina, Louise och hennes bebisar :) Vi såg på Robinsson och käkade göttigött...
JC var ute och festade, för Magnusson fyllde år. Han var rätt full när han kom hem, dock väldigt tidigt hemma, men ändå. Han kan bli väldigt otrevlig när han dricker sprit. Så igår, dagen efter var jag inte så glad på honom om man säger så...
Men jag tycker om honom ändå ;)

puss och kram

uppdatering om Yasmine i egen säng...

Det funkar hur bra som helst nu! Jag är så glad att vi gjorde det! Vi borde gjort det tidigare, det gick ju jättebra! Nu sover hon gott i egen säng hela natten. Hon kanske vaknar en eller två ggr och vill ha nappen, men det är ju en enorm skillnad från hur det var innan... Hon vaknar dock tidigare på morgonen, men det är det värt. Det är så skönt att äntligen kunna ligga bredvid JC och hålla om varandra i samma säng. Jag vet inte hur länge sen det var nu. Myspys.

---

Solen skiner och det är frisk luft och underbart ute... Så var det idag. Jag var bara tvungen att passa på att ta en långpromenad med Yasmine. Jag och Lollo möttes upp och promenerade hem till henne på östra åsen. Våra sötingar sov. Det var såååå himla skönt och det pirrade i hela kroppen av vårkänslor.. Man vill nästan göra som Ronja Rövardotter och göra ett rejält vårskrik för att välkomna våren.

Gud vad stor Lollos vagn kändes i jämförelse med min. Herre Gud!! Och mycket tyngre. Hennes lilla Amy och Eddy sov gott i vagnen. Det gör ju nästan alltid små bebisar. Jag kommer ihåg hur det var. Jag var jämt ute och promenerade med Yasmine. Och hon sussade då gott varje gång. Nu sov hon middag i nästan 2 timmar. Det måste vara rekord för att vara henne. Vi passade på att dricka kaffe ute på hennes altan i den varma solen och bara njöt av att våra små sov lite.

Sen vaknade alla tre och det var matdags och gullegull-mys. Yasmine pussade Eddy på huvudet och busade runt för fullt. Vart får hon all energi den lilla plutten??

JC kom och hämtade oss vid halv fem, och då tog vi en tur hem till pappa. Min bror Josef ska bo där i några dagar så vi passade på så att han fick träffa Yasmine. Han tyckte att hon var jättegullig, men hon var dessvärre inte lika förtjust i Josef. Hon gallskrek hela vägen till pappa när han satt i bilen. Hon är i den åldern att hon är jätteblyg och rädd för främlingar. Hon har ju inte träffat honom sen hon var pytteliten, så för henne är han en främling. Men sen blev det bra när hon fick träffa sin favorit-morfar :)

Nu blir det chips och dip och mys :)

Puss på er!

Ikväll gäller det! Yasmine ska sova i sin spjälsäng, för första gången sen hon var tre månader.

Jag var så himla nervös och verkligen inställd på det värsta tänkbara... Jag hade inte direkt nån teknik i huvudet som jag tänkte använda utan bara köra på och lyssna på hjärtat. Jag bara fick för mig idag att jag skulle försöka ikväll. Bära eller brista. Nu måste hon börja vänja sig. Hon är 1 år min lilla tjej. Vi skulle gjort det här för länge sen. Det känns lite vemodigt... Och jag känner mig som att jag lämnar henne, jag känner mig så elak... Jag kommer verkligen att sakna att sova bredvid henne. Det är ju så mysigt. Usch, nu börjar jag nästan gråta... Men gör vi det inte nu, så kommer det att bli jättesvårt sen.

Vi gjorde precis samma saker som vi brukar göra innan läggdags: lek, bad och skoj, pyjamas+ny blöja, välling och sen god natt. Jag lade henne ner i spjälsängen, och hon började genast undra vad det var frågan om. Hon ställer sig upp och gnäller. Jag lägger ner henne igen och några ggr till, sen går jag ut ur rummet. Då börjar hon skrika... Usch, det var så hemskt att höra. Jag ville bara springa in och ta upp henne och krama henne... men jag bensatte mig och väntade i kanske 2-3 min, sen klarade jag inte av mer. Jag gick in och lade henne ner och sa "God natt! Nu ska du sova..." sen buffade jag lite på rumpan och ryggen när hon låg ner, och gick sen ut igen. Då skrek hon igen och var alldeles förtvivlad. Jag väntade i 2 min och sen gick jag in och lade henne ner igen, höll min hand på ryggen och smekte försiktigt. Då tog det några sekunder så somnade hon på mage som en stock...

Jag bara VA?? Var det så lätt att få henne att somna i spjälsängen? Jag var ju beredd på det värsta, att det skulle ta jättelång tid. Det kanske tog högst tio min. Visst att minuterna kändes som timmar när hon skrek, men det kändes skönt när jag fick gå in och stoppa om henne. Men bara för att hon somnade så fort och bra nu, så kanske natten blir jobbig... Jag är jättenervös. Jag är ju ensam också, JC är i Karlstad hos Patte. Jaja, blir det en jobbig natt så får ju han komma hem tidigt imorrn så att jag får sova ut. Men jag håller tummarna för att det ska gå bra!
Jag rapporterar mer imorgon.

Idag har vi varit hos min pappa och hälsat på, jag, JC, Yasmine och Sabina. Yasmine tycker ju att det är så kul! Hon älskar sin morfar. Några steg tog hon idag också, men hon är fortfarande så rädd. Vill gärna hålla handen.

Nåt som irriterar mig fruktansvärt är mammor som liksom skryter om sina barn. Det hände härom dagen. Hon frågade om Yasmine går än, och sen sa hon att "ja, min tjej  gick när hon var si och så gammal..." Alla barn är olika!! Jag blir så störd! Precis som att hennes dotter är bättre än min då eller?? Yasmine kanske utvecklar någonting annat mer just nu. Min tjej är goast i hela världen. Hon går när hon är redo. Måste alla tjata så jävla mycket? Är så trött på att alla mammor ska tävla sinsemellan och jämföra sina barn.

Ah, nu ska jag i alla fall spela en omgång betapet. Sen ska jag sova.

Usch, nu har jag inte skrivit på länge... Känns som att jag aldrig hinner. På dagarna leker jag för fullt och busar med Yasmine. Då tycker ju hon att det är skiiiit tråkigt om jag skulle sätta mig framför datorn. Då kommer hon och drar mig i handen och vill att jag ska gå med henne och leka :) På kvällarna vill jag ju passa på och mysa med min älskling. Då tycker han att det är skiiiit tråkigt om jag sätter mig framför datorn. Men nu sover både JC och Yasmine i sängen... Mina snuttisar. Jag får passa på... ha ha!

Jag måste bara säga att jag är helt förälskad i Yasmine. Den här åldern är så himla kul!! Hon är så himla go! Hon kramas och pussas hela tiden och förstår så otroligt mycket. Även om hon inte kan säga så mycket så förstår man vad hon vill av hennes kroppsspråk. Hon visar vad hon vill ändå liksom. Ett nytt ord är "tutte", det betyder nappen. Det säger hon om hon är trött eller ledsen. Det låter såå gulligt!
Hon håller på för fullt och går mer och mer nu. Fast inte så jätteofta självmant. Det är mest om man säger till henne att hon ska gå själv "kom till mamma" "ja, gå till pappa". det tycker hon är skitkul! Hon kan gå, det märks ju. Ibland går hon jättelånga sträckor helt själv, och så skrattar hon mot mig jättemallig! Men hon vill fortfarande att man ska gå och hålla henne i handen oftast. Det handlar nog mest om självförtroende. När som helst så tror jag att hon släpper taget och vågar själv hela tiden. Världen är ju så spännande för ett litet barn. Det blir roligare när dom vågar gå helt själva.

Igår var vi hos Yasmines farmor och farfar och hälsade på. Det blev god mat, kaffe och kaka och massor av bus med Yasmine. Hon älskar att vara där. Farmor och farfar är roliga att träffa... Och katterna Isolde och Chéri är så söta.
Sen på kvällen var det mys och Let's dance. Somnade i soffan...

Idag ska vi nog hälsa på hos Larsa krut, Yasmines morfar. Hon älskar verkligen honom. Det är bara morfar morfar när vi är där. Då duger inte mamma eller pappa ha ha. Det blir nog en promenad också, Yasmine måste få komma ut i friska luften lite. Kanske en sväng hem till Sabina...

Idag var vi hemma hos AK och Björn en sväng och hälsade på. Det var så mysigt så...  Vi åt massa bullar och kakor och Yasmine lekte med Kajsa och Saga. Sen fick hon en födelsedagspresent... En bobby car :)  Det var en blå polisbil ha ha! Men precis som AK sa så är det nog vi föräldrar som kategoriserar barns leksaker i pojk- och flickfärger och typer. Leksaker är leksaker för barn, oavsett färg eller typ. Den kommer nog att slitas väl :) Tack så mycket!

Deras lägenhet var jättemysig, men fasen vad kyligt det var tyckte jag... Kanske jag som är känslig bara men...
Kajsa är så duktig på allting verkligen, fast hon är såpass mycket yngre än Yasmine. Hon springer redan omkring hon, klappar händerna m.m. Yasmine var väldigt blyg och tillbakadragen idag. Jag kände inte igen henne alls faktiskt. Hon som brukar vara så social och framåt... Nu ville hon mest gömma sig i min famn. Men vad go hon var... Det blev ändå mycket skoj och ståhej, så hon var helt slut när vi kom hem. Det märks verkligen vilken skillnad det gör att hon får komma ut och träffa folk och leka av sig. Hon blir lätt uttråkad och kinkig om vi bara är hemma. Herre gud, jag har inte vart ute med henne i vagnen en enda gång sen JC fick körkort. Jävlar vad lat man blir... Innan så kånkade jag ut med henne minst en gång om dagen i alla väder. Jag måste börja med det igen. Tänk om hon helt plötsligt inte vill sitta i vagnen nu? Skärpning Dinah!

Sen har vi det här med sömnen... Yasmine sover (tro det eller ej) fortfarande i våran säng, och vi har inte lärt henne att somna själv. Jag vet inte hur länge vi har pratat om att vänja henne med spjälsäng och eget rum, men det blir aldrig av. Vi är för lata och bekväma. Ju längre tid det går, desto svårare blir det ju. Både jag och JC tycker ju att det är sååå himla mysigt att ligga bredvid henne, höra hennes små susningar och andetag och när hon försiktigt tar med sina små fingrar i ansiktet... Men vi är själviska. Hon mår mycket bättre av att lära sig somna själv och i egen säng.

Jag har blivit så jäkla trött på kvällarna. Kan inte förstå varför. Varje gång jag och JC ska mysa och se på film, så dröjer det inte länge förrän jag däckar i soffan. Är detta en epidemi? AK är likadan sa hon... Vad är det för fel på oss???

Nu ska i alla fall jag sova. JC somnade ifrån mig för länge sen inne i sovrummet när han skulle titta till Yasmine. Hans snarkningar hörs ända hit ha ha!! Det blir soffan för mig i natt igen. Ovanligt.

Denna vinter denna vinter.

Kan det aldrig bli soligt och vårligt i luften? Jag längtar efter den där doften man känner när det luktar vår ute och solen värmer lite grann... Jag längtar till sommaren när lillan kan springa barfota i gräset och för första gången känna varm sand mellan tårna. Åh min lilla going!!! Den här sommaren kommer att bli sååå kul! Grillpartyn, solning, glass, bad och mycket KÄRLEK...

Sitter och tittar på Lollos lilla familj på facebook, hennes pyttesmå bebisar som är så himla små och söta. Dom ser så lyckliga ut ihop hon och Markus med sina små. Jag tror att många faktiskt blir lite nykära sådär i början när man har fött och man har fått ett litet liv till jorden (el två). Det är så intensivt och så mycket kärlek. Och helt fantastiskt!
Jag kommer så väl ihåg när vi hade kommit hem från BB med lillan och det liksom pirrade i hela kroppen. Jag såg helt plötsligt min man på ett helt annat sätt. Åh, vilken sexig man jag har... När han höll i det lilla knytet så kändes allt så underbart och rätt. Han var pappa nu, och det var så manligt och sexigt. Jag var nykär. Min gravidmage var borta, man kände sig smalare än någonsin (fast man inte var det), och jag kände sexlust ha ha. Det hade jag inte känt på länge...
Ja, den tiden... Det var den tiden det. Alla perioder har sin charm.
Nu är lillan 1 år och det känns underbart på ett helt annat sätt liksom. Visst att det blir lite mer rutiner och slentrian, MEN...
När dagen är slut och man sitter i soffan bredvid sin älskling och tittar på honom tänker man... Vad jag älskar den här mannen, och tänk att vi har fått en sån underbar dotter tillsammans. Min man och min dotter är mitt allt!

---

Jag funderar på att göra håret ljust igen. Det var på nyår som jag bestämde mig för att bli mörk. Det kändes som en bra idé då, och min man tjatade länge om att jag skulle vara så snygg i mörkt hår igen. För han har aldrig sett mig i det. Men jag måste erkänna, det är såååå fult (på mig alltså). Vissa är skitsnygga i mörkt hår, men inte jag, och inte just nu i alla fall. Jag trvis inte alls i det. Jag tror att jag nog trivs bäst i ljust hår. Blondes have more fun!

---

Idag ska vi snart ut och handla. Syrran har fått magsjukan, så vi ska köpa lite saker till henne. Stackare! Jag vet verkligen hur det känns. Man blir så ynklig och svag. Det tar på krafterna. Sen ska vi hälsa på Camilla och Ebba, så lillan får leka av sig lite.
Jag vet inte varför jag skriver "mannen" och "lillan" i stället för deras namn... Det bara blev så från början. Ok, JC och Yasmine :)