Sova i egen säng...
Jag var så himla nervös och verkligen inställd på det värsta tänkbara... Jag hade inte direkt nån teknik i huvudet som jag tänkte använda utan bara köra på och lyssna på hjärtat. Jag bara fick för mig idag att jag skulle försöka ikväll. Bära eller brista. Nu måste hon börja vänja sig. Hon är 1 år min lilla tjej. Vi skulle gjort det här för länge sen. Det känns lite vemodigt... Och jag känner mig som att jag lämnar henne, jag känner mig så elak... Jag kommer verkligen att sakna att sova bredvid henne. Det är ju så mysigt. Usch, nu börjar jag nästan gråta... Men gör vi det inte nu, så kommer det att bli jättesvårt sen.
Vi gjorde precis samma saker som vi brukar göra innan läggdags: lek, bad och skoj, pyjamas+ny blöja, välling och sen god natt. Jag lade henne ner i spjälsängen, och hon började genast undra vad det var frågan om. Hon ställer sig upp och gnäller. Jag lägger ner henne igen och några ggr till, sen går jag ut ur rummet. Då börjar hon skrika... Usch, det var så hemskt att höra. Jag ville bara springa in och ta upp henne och krama henne... men jag bensatte mig och väntade i kanske 2-3 min, sen klarade jag inte av mer. Jag gick in och lade henne ner och sa "God natt! Nu ska du sova..." sen buffade jag lite på rumpan och ryggen när hon låg ner, och gick sen ut igen. Då skrek hon igen och var alldeles förtvivlad. Jag väntade i 2 min och sen gick jag in och lade henne ner igen, höll min hand på ryggen och smekte försiktigt. Då tog det några sekunder så somnade hon på mage som en stock...
Jag bara VA?? Var det så lätt att få henne att somna i spjälsängen? Jag var ju beredd på det värsta, att det skulle ta jättelång tid. Det kanske tog högst tio min. Visst att minuterna kändes som timmar när hon skrek, men det kändes skönt när jag fick gå in och stoppa om henne. Men bara för att hon somnade så fort och bra nu, så kanske natten blir jobbig... Jag är jättenervös. Jag är ju ensam också, JC är i Karlstad hos Patte. Jaja, blir det en jobbig natt så får ju han komma hem tidigt imorrn så att jag får sova ut. Men jag håller tummarna för att det ska gå bra!
Jag rapporterar mer imorgon.
Idag har vi varit hos min pappa och hälsat på, jag, JC, Yasmine och Sabina. Yasmine tycker ju att det är så kul! Hon älskar sin morfar. Några steg tog hon idag också, men hon är fortfarande så rädd. Vill gärna hålla handen.
Nåt som irriterar mig fruktansvärt är mammor som liksom skryter om sina barn. Det hände härom dagen. Hon frågade om Yasmine går än, och sen sa hon att "ja, min tjej gick när hon var si och så gammal..." Alla barn är olika!! Jag blir så störd! Precis som att hennes dotter är bättre än min då eller?? Yasmine kanske utvecklar någonting annat mer just nu. Min tjej är goast i hela världen. Hon går när hon är redo. Måste alla tjata så jävla mycket? Är så trött på att alla mammor ska tävla sinsemellan och jämföra sina barn.
Ah, nu ska jag i alla fall spela en omgång betapet. Sen ska jag sova.
va mysig bild...! jag kan ju trösta dej med att det inte blir bättre ju äldre barnen blir.. det där med mammorna o jämförelser... jennifer är 7 i år och har inte tappat någon tand än, som många andra har... men alla barn är ju som sagt olika och utvecklar olika saker i olika perioder.. slutresultatet är ju det som räknas..=) jennifer gick när hon var över ett år.. jag vänta o vänta men tillslut så..! kram
heej. =)försök strunta i såna mammmor, alla barn e olika o kan inte andra mammor förstå det, så låt dom ha det! låter väldigt tråkigt att se sina barns uppväxt som en tävling.. du vet juh vilken underbar o duktig ängel du har, även om hon inte springer runt som en liten elitlöpare redan. =) va rädda om er, kraam helena*
Måste bara få kommentera lite ;) Jag känner många mammor och alla och då menar jag ALLA älskar att höja sina små älsklingar till skyarna, det kallas stolthet. Plus att mammor och pappor pratar mycket om sina barn för dom är ju det bästa som finns!!!Det ligger så nära till hands att prata om barnen. Skryt och tävling är det nog oftast inte tal på. Själv tycker jag att det är kul att höra om andra bebisar/barns framsteg. Ser det absolut inte som att mina barn skulle vara sämre än andras om inte dom kan samma saker som andras barn. Kajsa kan inte säga mamma än fast många andra barn i samma ålder kan det. Och?! Det stör mig inte ett dugg att höra om det för jag vet att Kajsa säger det när hon kan plus att: vad kul att de barnen kan säga mamma!!! Man måste kunna glädjas åt andras lycka och välbefinnande också. Och kom ihåg att vad än mamma och pappa vill, eller alla andra med för den delen, så kommer våra små älsklingar lära sig allt i sina egna takter och det kommer att bli så bra så :) Kram kram
